Jag vet inte hur mycket folk som går in på Nalen, men jag vet att det var utsålt igår. Och när vi tyckte att det var ganska fullt därinne, då ringlade sig kön fortfarande lång där utanför.
Packat blev det, men ändå inte på jobbigt vis. Vi stod allra längst bak, i barhörnet, och var helt nöjda. Det är som sagt en förhållandevis liten arena det här. Förmodligen inte jämförbar med hur det ser ut när Church spelar i hemlandet.
Och i ärlighetens namn är det här så mycket mer rock än country, men det gör inte ett dugg. Särskilt i mitt sällskap av rockers, där jag var den enda som över huvud taget lyssnat på hans musik innan spelningen. Ingen blev besviken.
Vilka förbandet var gick mig helt förbi, men de körde hårdrock på riktigt och tände publiken ordentligt (och såg sen showen nerifrån samma barhörn som oss) och efter en fashionably lång paus klev han sen på, Eric Church, och öppnade med Before She Does (som för övrigt innehåller de eminenta textraderna: There's absolutely, positively
No doubt in my mind
That OJ did it, Lee Harvey didn't
And she's really gone this time)
Sen var det full speed ahead och jag fick höra precis allt jag ville, utom Carolina.
Han körde hela spelningen i sina solbrillor och i publiken stod den här killen och fick uppmärksamhet för att han var så lik stjärnan själv. Jag är benägen att hålla med.
Jag och min bror, båda bilderna tagna på Nalen men med fem års mellanrum. Det är sådär att åldras, men tydligt är, även om vår smak ofta går isär, att vi är lyckliga i musiksammanhang.
Jack Daniel's kicked my ass again last night, sjöng Church. Och vi tog rockseden i vacker hand (strupe...)
Jag ger spelningen igår en fyra i betyg av fem möjliga. Musiken lämnade alls inget mer att önska, ljudet däremot kan jag tycka failade lite ibland och hans röst dränktes emellanåt helt. Plus att den gode Church kunde kanske bjudit lite mer på sig själv. Nog för att han ska vara en svår snubbe, men inte ett enda mellansnack? Lite trist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar